The Queen

The Queen är, som jag tidigare nämnde, ganska nybyggt vilket innebär att inredningen känns både modern och snygg, även om min bedömning av detta kanske inte blir så rättvis med tanke på min förkärlek för rutmönstertapeter. Ett stort problem är dock att de uppenbarligen haft lite bråttom att öppna upp, då toaletterna inte ens är färdigtapetserade. Toaletterna är heller inte speciellt fräscha, något som kanske inte personalen bör beskyllas för utan det är snarare ett resultat av för mycket folk på för liten yta, och möjligtvis en viss underbemanning. Att kön sedan går långt utanför den avsedda väntytan och möts upp med folket vid bardisken får ju en att ifrågasätta om planeringen verkligen skett vid någons sinnens fulla bruk.

Just att det är ogenomtänkt känns dessvärre som något man stöter på fler gånger under kvällens gång, framförallt när man kommer innanför dörren och inser att hallen och garderoben är samma rum. Detta innebär att vakterna, som måste berömmas för sin trevlighet, får det väldigt stressat och trångt när de ska kolla legitimation och hänga upp jackor samtidigt, när folk dessutom vill både in och ut på en gång. Detta ligger till grund för kön på utsidan, snarare än ställets egentliga överbefolkning. I övrigt kostar garderoben 20 kr, och inträdet är gratis.

När man efter en viss tids köande äntligen når baren möts man av vänlig personal och ett tillräckligt gott utbud. Det finns flera olika sorters flasköl, ett par olika halvroliga fatöl, någon vinsort av hyfsad – nåväl, i alla fall drickbar – kvalitet och en gedigen drinklista. Man får jobba hårt eller åtminstone ramla in på en sjuhelvetes happy hour för mer fördelaktiga priser, åtminstone på fatöl, vin och cider. Drinkpriserna är i jämförelse med andra ställen också bra, 69 kr för en fyra och 89 för en sexa. Flaskölens priser ligger i ramen för den allmänna pubnivån, bortanför klädkoderna, de för högt satta åldergränserna, och de onyanserat blåa dörrvakternas marker.

Det är också i baren man först känner den bittra smaken av the Queens gigantiska misstag – musiken! Den är helt oppassande den engelskinspirerade inredningen, istället för att få the Clash eller Billy Bragg får man danshits och en direkt uppspelning av min lista över 2008 års sämsta låtar. Musiken känns särskilt fel med det icke existerande dansgolvet i åtanke. Den är också så hög att ljudet distar, och en normal samtalston är bara att glömma. Istället skriker man till varandra, och då är det inte svårt att räkna ut att ljudnivån blir ännu högre, vilket i sin tur leder till (bortsett från att alla gäster förmodligen tror att de har tinnitus en vecka efter besöket) att bartendrarna inte hör ens beställningar. Jag hoppas i alla fall att det är så att de inte hör, så att missuppfattningarna inte beror på ouppmärksamhet. Att beställa en fyra, få en sexa, och betala för en sexa är helt enkelt inte okej. Bartendrarna har också en ojämn kunskap. Att de behöver recept för att göra vissa drinkar finner jag svårt att klaga på, det känns ganska mänskligt, men man kan aldrig riktigt veta vad man får heller.

För att sammanfatta är The Queen ett bra ställe för förfesten, med tanke på läget, priserna, och att åldergränsen aldrig är över 18 år. Dock så hade även den mest fanatiska bordsdansaren med slipsen runt huvudet hållit med om att de hade vunnit på att sänka musiken, och helt enkelt inse att folk förhoppningsvis väljer något annat ställe om de vill ha en nattklubb. Ska man gå till The Queen kanske man bör göra det på en vardag, då miljön är betydligt mer trivsam och avslappnande.